fine

Idag har allt känts så mycket bättre. Humöret har till och med varit på topp. Inget som oroar mej, inget så måste göras (förutom läxorna men här menar vi känslor) eller något som jag skäms för. Det som händer det händer och det kan vi inte göra något åt. Men något jag däremot ångrar hände i fredags. Det var inget som jag gjorde utan något som jag tackade nej till. Allt har känts så ensamt på sistone och att få någon att bara dela säng med hade inte varit fel, om det så bara hade varit över natten. Men just då tog den allt för förnuftiga sidan av mej över och sa nej, vilket resten av kroppen nu säger var idiotiskt.

Så var andra låånga dagen på jobbet över. Nu är det bara en tidig morgon kvar innan också jag får ta del av lovet på riktigt, sovmorgon next! Ska hälsa på brevbäraren en sista dag innan han får klara sej. Måste säga att varje dag när jag har gått där med mina frallor har jag tänkt på avd jag skulle göra om det var du som satt där. Skulle jag vara trevlig och prata eller bara lämna fram dom och sen gå utan ett ord? Vad skulle jag säga, jag känner dej inte längre. Något har försvunnit.

Imorn blir det fika med sötaste Sandra :) Har nog en del och prata om, du betyder mycket för mej kvinna ska du veta. Kärlek tror jag att det kallas.

Gucci for president